Ture Rangström - Pan
Middagsstillhet och klöverånga Ljuset flammar och smälter i ro Över åsarnas långa Kammar, där molnen bo Här i backen sitter Pan Lat, med nacken mot en gran
Ture Rangström - Gammalsvenskt
Skytteln skall gå Och vävstoln slå Långt innan rutorna blänka Gryningsblå Mor skall ställa och tänka Både för stora och små Dygnet om under julen Medan far i sin
Ture Rangström - Flickan under nymånen
Jag har nigit för nymånens skära Tre ting har jag önskat mig tyst Det första är du Och det andra är du Och det tredje är du, min kära Men ingen får veta ett knyst Jag
Ture Rangström - Näcken
En åsknatt med blåa lågor kring betesmarker och stup Såg jag hur näcken höjde sitt huvud ur skogssjöns djup Han hade alger i håret och snäckor och bottenslam Hans vilda ögon lyste som
Ture Rangström - Bergakungen
Trollskygg för ljuset, tung i sinnet Gick jag i höga berget in Reglade huset, dräpte minnet Gjorde den unga jungfrun till min Bergakung blef jag, mörkrets kalla Värld
Ture Rangström - Paradisets timma
När människorna sova Vid sommarnattens sken Och tusen röster lova Sin fröjd från gren till gren Då purpras lingonriset Av stilla skyars gull; Då hägrar paradiset Än
Ture Rangström - Vingar i natten
Det flyger en fågel svart och stum Vem binder hans öde? Ingen Han flyger i världens vida rum Med ångestens vind i vingen Har ej rede att värma sig i Har ej värn eller
Ture Rangström - Melodi
Bara du går över markerna Lever var källa Sjunger var tuva ditt namn Skyarna brinna och parkerna Susa och fälla Lövet som guld i din famn Och vid de skummiga
Ture Rangström - Visa
Och om han kommer igen en dag, vad skall jag svara? Säg att man väntat till döds på honom bara Och om han frågar mig mer om allt det gamla hända? Tala då som till en bror. Han
Ture Rangström - Under vintergatan
Högt i det höga slår Vintergatan sin bro Ensam och fri jag går Som i en främmad stad Hemlös fast jag har hem Rolös fast allt är ro Längtar jag, men till vem Hoppas