Ture Rangström - Tala, tala tycktes alla
Hvem har nu gett vett åt vinden Gett åt luften ledig tunga Röst och språk åt gårdens rönnar Och åt späda fogelskaran? Förr, när från min bädd hvar morgon Jag på loftets
Ture Rangström - De fångna
På den röda elfvens botten Fiskade en gosse perlor Fann en perla, blå som himlen Och som himlens stjerna rundad Men en flicka låg i perlan Och hon bad en bön och sade:
Ture Rangström - Det spøger
Hvem pusler så sent bortved gjærdegrind Hys, hys bortved gjærdegrind? Hvem løfter forsigtig på slåens pind Og sniger sig ind? Hvem var det, som strøg langsmed birkens
Ture Rangström - Villemo, Villemo, hvi gick Du
Villemo, Villemo Vi gick du, gick du? Min vilja, min tro Den fick du, fick du Hillevi, Hillevi Din tro har du åter; Jag kan icke si Att du gråter, gråter
Ture Rangström - Sju rosor och sju eldar
Sju rosor och sju eldar Dem såg jag i en dröm Lapp, lapp och ingen söm Med hat du kärlek gäldar Sju eldar och sju rosor Med fyra ax i kors Est nemo nisi mors
Ture Rangström - Mitt trollslott står i skogens bryn
Mitt trollslott står i skogens bryn Av soln det får sin mesta fägring; Ibland det höjer sig till skyn Och visar sig som i en syn Så luftig som en havets hägring När
Ture Rangström - Pan
Middagsstillhet och klöverånga Ljuset flammar och smälter i ro Över åsarnas långa Kammar, där molnen bo Här i backen sitter Pan Lat, med nacken mot en gran
Ture Rangström - Gammalsvenskt
Skytteln skall gå Och vävstoln slå Långt innan rutorna blänka Gryningsblå Mor skall ställa och tänka Både för stora och små Dygnet om under julen Medan far i sin
Ture Rangström - Flickan under nymånen
Jag har nigit för nymånens skära Tre ting har jag önskat mig tyst Det första är du Och det andra är du Och det tredje är du, min kära Men ingen får veta ett knyst Jag
Ture Rangström - Näcken
En åsknatt med blåa lågor kring betesmarker och stup Såg jag hur näcken höjde sitt huvud ur skogssjöns djup Han hade alger i håret och snäckor och bottenslam Hans vilda ögon lyste som